.

Nu sitter jag här framför datorn å ba känner att jag måste få skriva ur mig lite. Emma kommer blir överlycklig imorgon när hon ser att jag skrivit ett inlägg. Vet bara inte vart jag ska börja.. Tiden går så fort att man knappt hinner fatta att det faktiskt är sommar nu och att det var ett halv år sedan man blev singel. Faktiskt exakt ett halv år sedan var det, och det känns nästan som att det var igår man beslutade sig för vad man ville. 2,5 år blev det med min första seriösa pojkvän, bättre eller sämre än så kan det inte bli. Hatar att såra människor men ibland behövs det för att man själv ska vara lycklig. Och det är jag nu! Kanske inte ser ut som det på inlägget nu än så länge men jag mår så bra som man ska göra. Vissa ner dagar spelar ingen roll för i helheten mår jag bäst. Jag gör vad jag vill utan att någon säger till mig, kommer hem när jag känner fört och drar iväg med samma vilkor. Det är det härligaste som finns, inte behöva passa några äckliga tider eller nått liknande. Blev inte någon större skillnad när jag blev 18